Bakgrunden är att det för närvarande finns åtminstone sex olika mått på statsskulden, vilket i sig är förvirrande. Det officiella skuldmåttet bygger dessutom på principer som gör att man får en missvisande bild av statens valutaskuld. Enligt det nuvarande måttet var valutaandelen 19 procent vid årsskiftet. Mätt på det nya sättet är andelen närmare 34 procent. Skillnaden beror på att Riksgäldskontoret numera lånar i utländsk valuta via derivatinstrument. I den nuvarande skulddefinitionen ingår bara direkta valutalån. Med den nya definitionen anpassas skuldbegreppet till de moderna upplåningstekniker, bland annat derivat, som Riksgäldskontoret använder.
Beteckningen Statsskulden bör framöver användas för det mått som mäter statens skuld till andra sektorer, dvs. det bör vara ett konsoliderat mått. Förslaget att värderingsprinciperna i den statliga redovisningen ska anpassas till praxis inom EU gör att det här måttet motsvarar statens del i den skuld som används i EU-sammanhang, där även kommuner och socialförsäkringssektorn ingår.
Statsskulden mätt på det nya sättet är större än den gamla. På basis av hur det såg ut vid årsskiftet ökar skulden enligt den statliga redovisningen med 54,6 miljarder kronor. Det är samma skuldsiffror som staten sedan tidigare rapporterat till EU och som Riksgäldskontoret normalt använder i sin analys. Statens verkliga ekonomiska ställning påverkas heller inte av hur man mäter statsskulden.
Förslaget gör också att antalet skuldmått minskar från sex till tre. De båda andra begreppen är den okonsoliderade statsskulden, som innefattar de lån som Riksgäldskontoret ger ut, samt statsskulden enligt nationalräkenskaperna, som tas fram av SCB.
För mer information:
Lars Hörngren 08-613 47 36
Lars Hörngren 08-613 47 36
Läs rapporten på www.rgk.se