Pressmeddelande fritt för publicering 30.9.2010 kl. 10.00 Aktias Ekonomiska översikt 3/2010 Tyngdpunkten i världsekonomin flyttas allt snabbare till Asien Uppsvinget har börjat snabbare än väntat i Finland men svackan är mycket djup De främsta frågorna i dag är 1) huruvida exit i stimulanspolitiken kommer att lyckas, 2) om statliga skuldkriser i stil med Grekland kan undvikas och 3) hur brant den framtida tillväxtkurvan i de utvecklade länderna blir, då deras sammanlagda skuldsättning är större än någonsin. Om och när tillväxten i de utvecklade länderna blir klart långsammare än före krisen, kommer finanskrisen med sina efterverkningar att allt snabbare skjuta tyngdpunkten i världsekonomin till Asien. Vi prognostiserade redan i januari 2009 att stimulansen lyckas och ett uppsving i världsekonomin kommer mot hösten 2009. Så blev det. Världshandeln, som rasade när finanskrisen eskalerade, vände i en snabb uppgång våren 2009 då tillväxten kom i gång i Asien och finansieringen för företag inom utrikeshandeln lättade. Tillväxtländerna fortsätter att växa så kraftigt att tillväxttakten inom världshandeln närmar sig takten före krisen, trots att produktionen och utrikeshandeln i de utvecklade länderna kommer att växa mer dämpat än före krisen. I USA har centralbanken aldrig varit lika aggressiv som under krisen. När detta kombinerades med en hyperexpansiv finanspolitik var stimulanssatsningen antagligen större än någonstans någonsin. Recessionen i USA, som började i december 2007 och tog slut i juni 2009, var den längsta sedan den Stora Depressionen. I euroområdet började recessionen våren 2008. Europeiska centralbanken vände styrräntan nedåt i oktober 2008 och pressade den till 1,0 % i maj 2009. Samtidigt introducerade ECB, såsom många andra centralbanker, verktygslådan för okonventionell centralbankspolitik. Till följd av nedgången i räntorna, den bättre tillgången på finansiering, återhämtningen av världshandeln och den nationella stimulansen vände ekonomin i Tyskland och Frankrike uppåt redan våren 2009. I hela Europa inföll konjunkturvändningen i juli-september 2009. Tillspetsningen av den grekiska skuldkrisen stoppade inte återhämtningen i euroekonomin, och nu verkar Grekland kunna uppfylla sina skyldigheter med framgång. Som en följd av stimulansåtgärderna kommer de utvecklade ländernas sammanlagda skuld att bli större än någonsin tidigare. Finansieringsbehovet för skulden kan leda till att de långa räntorna stiger avsevärt. Detta skulle även återspeglas på räntorna på företagslån. Om de långa räntorna stiger märkbart samtidigt som penningpolitiken stramas åt och budgetunderskotten avvecklas, kommer finanskrisens efterverkningar att begränsa tillväxten i de skuldsatta länderna kraftigare än man i dag vågar förutspå. I Finland började recessionen sommaren 2008 och slutade sommaren 2009. Recessionen var inte lång men däremot unik i sin slagkraft. År 2009 krympte BNP med 8,0 % dvs. mera än någonsin sedan inbördeskriget 1918. De värsta hotbilderna om ökad arbetslöshet realiserades inte och skadorna kan inte jämföras med förlusterna under depressionen i början av 90-talet. Enligt statistiken från i somras skulle återhämtningen i Finland ha avbrutits under slutet av förra året och landet hamnat i en ny recession. Den statistik vi har tillgång till i dag visar att återhämtningen har fortsatt i ett års tid redan. Då man i samband med en statistikrevidering höjde utgångsläget för innevarande år med 0,8 % och då tillväxten under andra kvartalet i år överträffade alla förväntningar har BNP-prognos efter BNP-prognos reviderats upp efter sommaren. Enligt Aktias prognos ökar BNP med 3,0 % både 2010 och 2011. Tillväxttakten stabiliseras dock redan under nästa år till cirka 2 % för att därefter variera nära denna nivå. Medeltillväxten i vår ekonomi kommer alltså att bli klart lägre än vad vi vant oss vid före krisen. En för snabb åtstramning av den ekonomiska politiken vore ett stort misstag som kunde äventyra en gynnsam utveckling. Recessionen slutade snabbare än många trodde. Aktiviteten kommer att vara matt en lång tid framöver, och vår BNP kommer inte att närma sig toppsiffran från våren 2008 förrän 2012. Därför ligger uthålligheten i den offentliga ekonomin och tryggandet av välfärdstjänster högst upp på den ekonomisk-politiska agendan. På medellång sikt försämras tillväxtmöjligheterna i Finland av att vår konkurrenskraft minskat då lönerna under de senaste åren stigit mera hos oss än i våra konkurrentländer. Krisen har lärt oss att den ekonomiska politiken har en central roll också i den moderna, globaliserade världen. Doktrinerna och de bakomliggande ekonomiska lärdomarna kräver dock en djupgående omvärdering. När aprilprognosen skrevs gick debatten het kring exitstrategierna i den ekonomiska politiken, dvs. avveckling av stimulans innan inflationsförväntningar hinner stiga. I maj tog Greklandskrisen all uppmärksamhet. Under sommaren blev USA det största orosmomentet då risken för double-dip och deflation aktualiserades. Centrala förändringar i prognosklimatet sedan april: - I USA överträffade den ekonomiska tillväxten tack vare hyperstimulansen alla förväntningar kring årsskiftet, och konsensusförväntningen för våren var att tillväxten skulle stabiliseras till 3-3 ½ % 2010-11. Å andra sidan var det många med oss som räknade med att tillväxten pressas till under 2 % redan före sommaren. Så blev det och nu pågår en omfattande nedrevidering av konsensusförväntningen. - Risken för överhettning i Kina har minskat då tecknen på att hypertillväxten jämnar ut sig ökade under sommaren. - Skepticismen angående de europeiska tillväxtmöjligheterna fick enorma dimensioner i våras på grund av finanskrisen i Grekland, men tack vare goda tillväxtsiffror stärktes tilltron till euroekonomin under sommaren. Samtidigt har också tron på att Grekland klarar av sina sparåligganden förstärkts. Allmänt taget har man mycket mera tillförsikt till euroområdets ekonomiska tillväxt nu än i april, och detta trots att det är allt mera uppenbart att tillväxten i de olika länderna är ojämn. -Diskussionen om tidpunkten för FEDs och ECB:s första räntehöjning håller på att krypa upp på agendan igen. Trots att pressen på priserna inte är stor på kort sikt ser vi fortfarande sannolikheten för en egentlig deflation som liten. Det är svårare att bedöma sannolikheten för att inflationen accelererar på längre sikt. Om penningpolitiken stramas åt och centralbankernas exit realiseras tillräckligt snabbt är det osannolikt att inflationen släpps lös. Om hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid blir risken för inflation 2012-13 verklig. Greklandskrisen i Europa och en ökad ekonomisk pessimism i USA har flyttat vändningen i räntepolitiken till en senare tidpunkt än tidigare väntat. -En allt allmännare frågeställning är hur den potentiella produktionens tillväxttakt påverkas av den ökade statsskulden i utvecklade ekonomier. Skuldsättningen i de olika länderna har gått i otakt, vilket gör det mycket svårt att förutse hurdana tryck valutakurserna utsätts för. -När världsekonomin hämtar sig ökar den hyperlätta penningpolitiken oron för en prisbubbla inom råvaror. -Trots att Finland som ett exportdrivet land led av kollapsen i världshandeln mer än många andra har återhämtningen i världshandeln återspeglats i vår export först nu. Vår export till Ryssland minskade speciellt kraftigt och har inte ens börjat repa sig trots att den ryska importen ökat betydligt. Centrala ekonomiska siffror -Tillspetsningen av finanskrisen hösten 2008 ledde till en våldsam nedgång i världshandeln. En allvarlig recession spred sig och en global upprepning av depressionen på 30-talet undveks bara tack vare en unik aggressivitet i den ekonomiska politiken. Recessionen i världsekonomin tog slut sommaren 2009. År 2010 kommer världs-BNP att växa med över 4 %. Tillväxten mattas av något 2011 och avmattningen fortsätter 2012. -På kort sikt är inflationen inte något ekonomisk-politiskt problem i de utvecklade länderna. Någon större risk för deflation föreligger inte heller. Om penningpolitiken hålls ultralätt en längre tid ökar dock inflationsriskerna på lång sikt. -Den allvarliga recessionen i USA började i december 2007. Tack vare en våldsam stimulans tog den slut i juni 2009. BNP kommer att växa med 2,7 % 2010 trots att tillväxten redan mattats av betydligt. Osäkerheten till följd av sommarens dåliga ekonomiska siffror fördröjer styrräntans vändning uppåt till nästa vår. Det är nödvändigt att avveckla hyperstimulansen i tid för att hindra inflationsförväntningarna från att öka och nya bubblor från att blåsas upp. Avvecklingen av stimulansen kommer att bromsa tillväxten som kommer att ligga på 2 % 2011-12. -Kinas BNP växer med 9,8 % 2010, med 9,0 % 2011 och med 8,5 % 2012. -Euroekonomin lämnade recessionen sommaren 2009. Krisen i Grekland befarades äta upp möjligheten till tillväxt i euroområdet. Så blev inte fallet, och tillväxten i april-juni överträffade alla förväntningar, speciellt i Tyskland. Euro-BNP växer med 1,7 % i år och med 1,6 % nästa år. År 2012 kommer tillväxten att vara 1,5 %. -Osäkerheter i anknytning till euroländernas statsskuld bröt fram som följd av Greklandskrisen, och de har skjutit upp den penningpolitiska räntevändningen med månader. Europeiska centralbanken ECB vänder styrräntan uppåt före sommaren, och i slutet av 2011 kommer styrräntan att ligga på 1,75 %. -För att penningpolitiken ska kunna vända våren 2011 förutsätts att uppsvinget i ekonomin visar sig vara uthålligt och statliga skuldkriser i stil med Grekland undviks. Om tecken på en ny recession dyker upp enligt double-dip-scenariot och/eller finansmarknaden hamnar i en ny kris, fördröjs normaliseringen av penningpolitiken. Vi ger ett hotscenario där tillväxten i USA sjunker nära noll under de närmaste kvartalen en sannolikhet på 40 % och en avmattning som leder till en ny recession en sannolikhet på 30 %. I euroområdet är dessa sannolikheter mindre: 35 % respektive 20 %. -Även om den akuta krisen är över kommer aktiviteten i de utvecklade länderna att vara dämpad långt framöver. En kris inom finans- och penningpolitiken samt ökad statsskuld begränsar de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt i flera år. Den kommer att vara mer dämpad än sedvanligt till andra hälften av årtiondet. -I Finland var recessionen bara några månader lång, men den hade en oerhörd styrka, och BNP minskade med 8,0 % 2009. Återhämtningen inleddes hösten 2009 och då den starka tillväxten under andra kvartalet överträffade förväntningarna kommer BNP att växa med 3,0 % både 2010 och 2011. Redan under nästa år kommer tillväxten dock att normaliseras till ca 2 %. BNP i Finland närmar sig toppnivån från våren 2008 först i slutet av prognosperioden. -Den finländska ekonomiska tillväxten fortsätter något starkare än medeltillväxten i euroområdet. Vår tillväxtfördel beror bl.a. på att vi har mindre behov att strama åt finanspolitiken, tyngdpunkten i vår export ligger på Asien och vår banksektor har en bättre kreditgivningsförmåga. Å andra sidan har löneökningen, som hos oss varit snabbare än i konkurrentländerna, försämrat vår priskonkurrenskraft och detta anstränger tillväxtmöjligheterna inom exporten. -Ökningen av arbetslösheten har understigit alla prognoser. Arbetslöshetsgraden stiger från fjolårets 8,2 % till 8,5 % 2010 och sjunker till 7,9 % 2011 och vidare till 7,5 % 2012. Inflationen kommer att vara 1,1 % 2010, 2,2 % 2011 och 2,0 % 2012. Centrala osäkerheter och hot Den globala recessionen är över och världsekonomin kommer att växa med över 4 % 2010. Tillväxten mattas av bara litet 2011-12. Återhämtningen har fått stöd genom 1) expansiv penningpolitik, 2) expansiv finanspolitik, 3) normalisering av finansmarknaden och 4) ökat förtroende. I hotscenariot avbryts återhämtningen t.ex. på grund av att det uppstår nya störningar på finansmarknaden, råvarupriserna stiger kraftigt eller man upphör med stimulanspolitiken för tidigt. Det finns ett flertal källor till osäkerhet. Kommer finansmarknaden att drabbas av nya störningar? Kommer vi att uppleva en likadan kris som i Grekland någon annanstans? Kommer den privata konsumtionen att öka i de utvecklande länderna eller kommer den höga arbetslösheten att förstöra hushållens förtroende? Börjar företagen investera? Lyckas exit i den ekonomiska politiken? Klarar bostadsmarknaden av högre låneräntor? Om centralbankernas exit verkställs i rätt tid på båda sidor om Atlanten är det osannolikt att inflationen tar fart. Om hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid blir risken för inflation verklig på längre sikt. Kinarisken är att den ekonomiska politikens exit försvagar tillväxten för mycket. En nedgång i kinesisk import skulle förutom Asien även påverka råvaruproducenter i Afrika och Sydamerika. Kina är en central marknad också för Europa och USA. För närvarande anser vi Kinariskerna vara hypotetiska. I det långa loppet är det främst miljöproblemen och äventyrandet av den samhälleliga stabiliteten som hotar den kinesiska framgångssagan. Den kortsiktiga osäkerheten är inte särskilt stor i Finland. Riskerna gäller främst återhämtningen av exporten, uppgången i sysselsättningen och konsumenternas förtroende. Ett stort orosmoment är den till följd av löneuppgången 2003-09 försämrade konkurrenskraften. När den elektrotekniska industrin har mognat till en sektor med låg tillväxt och befolkningen fortsätter att åldras saktar trendtillväxten i vår ekonomi av varaktigt. En risk på lång sikt är att vi på grund av stela strukturer och attityder inte lyckas kombinera en god produktivitetstillväxt med ökad invandring. Lyckas man undvika de från Kontinentaleuropa bekanta misstagen i mottagningen och anpassningen av invandrare som leder till marginalisering? Det största globala hotet på lång sikt gäller klimatförändringen och reduceringen av växthusgaserna. En annan framtida megautmaning - som förutom alla utvecklade länder även berör många tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) - har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det. Aktias ekonomiska översikt Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors; kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi. AKTIA BANK ABP Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543 Avsändare: Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294 Distribution: Massmedier